Konsten att göra konstnärlig utsmyckning
Tisdag 26 april 2016
Alingsås beslutade 1980, att 0,5 procent av den totala byggkostnaden skall avsättas till konstnärlig gestaltning vid om- och nybyggnation av offentliga byggnader. En utredning gjord av Kultur- och fritidsförvaltningen visar, att vi inte har levt upp till denna regel. ”Det har varit problematiskt att tillämpa beslutet och endast ett fåtal projekt enligt 0,5 %-regeln har realiserats sedan beslutet tillkom”, står det i utredningen.
Alingsås ligger lågt i fråga om alla sorters anslag till kultur, så detta resultat är inte förvånande. En förklaring eller ett försvar, som jag hörde, är att byggkostnaderna har skenat iväg och att beloppet till konst därmed blir alldeles för högt. Men speglar det inte också en syn på vad konst och kultur betyder och vad den får kosta?
Kulturens och konstens roll som en magnet för att få staden att expandera framhålls ofta. Det talas i högtidliga sammanhang och i styrande dokument om ”kreativa kraftcentrum” och ”kulturstråk” genom stadens gator och torg. Det saknas alltså inte målbilder och visioner. Orden och viljan finns. Någonstans på vägen försvinner ambitionerna. Förvaltningen har förslag på gång hur planeringen kan stramas upp för att nå målet.
Huvudsaken är inte, att skapa skrytsamma landmärken för att sätta Alingsås på världskartan. Skulpturer, målningar, konstnärliga väggdekorationer och levande husfasader vänder sig till alla, som dagligen passerar våra förvaltningars entréer, barn som leker på skolgårdarna, pensionärer som promenerar i äldreboendets korridorer, turister som flanerar och barnfamiljer på besök i Nolhagabadet.
Jag är inte stolt över den behandling 0,5 %-regeln hittills har fått.
Rolf Hedberg (L), ledamot i kultur- och fritidsnämnden